…En följdfråga apropå det du skrev i inlägg tidigare – om att man bör få till stånd en läkning om man har en separation på över 2 fingerbredder – innan man börjar träna mer.

Men vad är ok att träna trots en större delning?

Om man som jag har ca 2.5-3 fingrar delning drygt 1 år efter andra snittet (och dessutom planerar fler barn) så kan det ju ta ett lite längre tag att faktiskt få ihop delningen. Jag tycker jag märkt ganska stor skillnad på min förmåga att aktivera de djupa musklerna och att de också aktiveras automatiskt på ett annat sätt än innan jag började träna med appen men delningen har jag ju inte märkt någon säker skillnad på efter bara några veckors träning (vilket inte är konstigt med tanke på tiden jag haft delningen).
Men vad är då ok och inte ok att träna – att inte få träna alls i princip så länge man har en delning som kan ta lång tid att få ihop låter ju lite trist. I dagsläget består min träning av promenader samt yoga (undviker stora bakåtböjningar/magstretch samt plankor, crunches o.s.v.) plus vardagsträningen jag får av att lyfta barn på ca 12.5 respektive ca 10 kg.

Hej!
Tack för din fråga. När det gäller delning bör man skilja på delning/isärglidning av magmusklerna gentemot en riktig diastas där mittlinjen (linea alba) verkligen har skiktats och ”spruckit”.

Om ”mittlinjen” (linea alba) har breddats men utan att spricka sönder eller skiktats så kan det kännas som att det är flera fingerbredder mellan magmusklerna. Linjen känns bredare. Här är det bra om det sker en läkning och att magmusklerna närmar sig varandra på sikt.

Om det däremot är en riktig diastas så att linea alba har skiktats så att man kan få ned fingrarna i mittlinjen så bör man vara mer försiktig. Här känner man tydliga kanter vid sidan av fingertopparna när man för den dem i sprickan.
Mittlinjen består av flera lager bindväv där en eller flera lager kan ha skiktats/dragits isär. Ju fler lager som är sönder desto djupare diastas, och desto mer försiktigt bör man ta det med övrig träning. Ju längre diastas (från bröstben via naveln till blygdbenet) desto mer försiktigt bör man ta det. Och kollar man diastasen genom att ligga ned på rygg och lyfta upp huvudet NÄR MAGEN ÄR AVSPÄND så kan man känna hur långt isär de båda magmuskeldelarna rör sig.

Så svaret blir: det beror på om du har en breddning av bandet eller en riktig diastas/skiktning. Vid det förstnämnda kan du träna andra aktiviteter parallellt med djup magmuskeltränin. Det kan vara promenader, cykling (upphöjt styre), simning (starta med bröstsim), lättare till moderat styrketräning (arbeta liksidigt till en början). Allt handlar om att öka belastningen stegvis på linea alba. Starta liksidigt och gå sedan över mot lite mer ojämn belastning när kroppen håller.

Har du däremot en riktig separation och diastas bör du ta det lugnare. Då rekommenderar man generellt att du bör ha en ”gördel” på dig vid alla lyft som du gör för att föra ihop de båda magmuskelhalvorna mekaniskt.

Även du som har en separation bör kontrollera diastasen som ovan nämnts. Men kontrollera även distasen när du har aktiverat de djupa magmusklerna. Ligg på rygg och lägg på djup magspänning. Lyft därefter upp huvudet och känn efter.
Efter en tids träning kan många kvinnor hålla kontroll på diastasen med hjälp av de djupa magmusklerna – magmusklerna för ihop maghalvorna så att det inte blir någon glipa i mitten (diastas). Då kan man börja träna såsom tidigare beskrivits.
Kan kvinnan INTE kontrollera diastasen bör hon först träna upp kontrollen innan annan träning påbörjas.

Hoppas du blev klokare. Att bara vänta och inte göra något alls gör ju inte heller kroppen bättre – tvärt om. Däremot gäller det att träna smart och stegvis öka på belastningen. Lycka till!