Kvällen efter ingreppet var lite jobbig. Jag kunde inte gå upprätt och jag kunde inte lyfta mina fötter högre än 20 cm över golvet, för jag fick nervsmärta från ljumskarna, som en om nerv låg i rejält kläm. Så det var svårt att komma uppför trappan till dörren på mitt hus.

Mina killar liknande min gångstil med en pingvins, ha ha haaaa. Pingviner är i alla fall söta! Bra att kunna skämta om det i alla fall. Smärtstillande med Alvedon och Ipren i kombination, och sedan hade jag fått med mig någon form av snabbverkande morfin som jag tog inför natten för att kunna sträcka ut benen i sängen och sova.

Fotot från wikipedia.se

Jag var jättetrött och somnade vid kl 21 på kvällen och sov ända till kl 03.00. Dittills hade jag legat på rygg och vaknade därför stel som en pinne i kroppen, baxade upp mig själv till sittande och tog mig över sängkanten. Jag kunde nästan gå som vanligt då! Ljumskarna var mycket bättre! Så skönt.

I säng igen och för att kunna sova på sidan var en kudde mellan knän och fötter otroligt skönt. Då hamnar benen mer i höftbredd vilket var det mest smärtfria läget för mig. Sov hela natten till morgonen då barnen skulle upp och till skolan.

Under första dagen sov jag 3 timmar på förmiddagen. Kroppen kändes trött och slut. Och i takt med att timmarna gick avtog också känslan av svullnad och inklämda nerver i ljumskarna och därmed även smärtan. Otroligt skönt. Men en vilodag var helt nödvändig, i alla fall för mig. Jag satt uppe vissa tider på stol men det blev jobbigt för ljumskar och underliv efter 1 timme, så då fick jag ändra ställning eller lägga mig i soffan ett tag.

Natt två sov jag bra hela tiden. Inga speciella problem. Så här dag två kan jag röra mig hemma och gå relativt normalt. Det känns fortfarande som träningsvärk i ljumskarna och jag vill inte riktigt använda benen som vanligt. Jag kan lyfta knäna och fötterna så mycket att jag själv fick på mig strumporna idag – yeay! Men jag kan inte på långa vägar säga att jag har normal rörlighet i höfterna än.
Jag ska väl gå ut och gå en liten långsam promenad runt kvarteret på 15 minuter har jag tänkt, bara för att få känna frisk luft och få lite cirkulation. Annars har jag sovit även den här förmiddagen och tagit det lugnt. Kroppen behöver vila just nu.

Jag har läst på lite om det här med hur man ska komma tillbaka till träning igen och det är verkligen intressant hur olika alla skriver! Mer om det i ett annat inlägg. Jag har i alla fall börjat knipträna lite försiktigt för att känna att det känns okej. Det finns inga rekommendationer kring detta men jag tror att det är bra träning (att knip och att slappna av med bäckenbottenmusklerna) efter ett ingrepp – om inte annat för att hitta en bra kontakt igen. Det har i alla fall skett ett ingrepp och ett sår i underlivet. Men först bör såret läka, vilket sägs ta cirka 5-7 dagar.

Min kropp vill även dra ihop sig på framsidan av höfterna/ljumskarna för att skydda ljumskarna men det ger bara mer spänning och mer ont i ljumskarna. Så lätt tryckträning för kroppens baksida när jag ligger på rygg med böjda ben (som ett lågt höftlyft) får baksidan att jobba – och framsidan att automstiskt slappna av – och smärtan minskar. Otroligt skönt.

Ryggliggande tryck mot golvet med fötterna

Det här är min upplevelse efter ett tvt-ingrepp. Jag vet att alla reagerar olika och säger inte att det här är standard. Det här är min reaktion och upplevelse jag beskriver. Du som har gjort ingreppet själv får gärna kommentera och berätta hur det var för dig – på samma sätt eller på annat sätt. Kanske du inte alls var påverkad några dagar efter ingreppet?