Godkväll!

Jag har precis tappat en timme av guldtiden, den vuxna kvällstiden efter att barnen lagt sig. Jobbade med en grej som försvann ut från min dator på ett mystiskt sätt och fick börja om. Skulle kunna skjuta mig själv i foten av självömkan och skit.

Vad gör man när livet i teorin serverar ett tvåtimmarsglapp i vuxen tystnad, som i praktiken blir en halvtimme eftersom nattningen går åt skogen och sysslorna skrattar en i ansiktet?

Om teorin besannas och timmarna blir de drömska två innan man själv behöver möta John blund vad tusan ska man egentligen göra då? Vad man borde känner nog alla. Tvätten, disken, städningen, jobbet, fixa matlåda tills imorgon, packa väskor, lägga fram kläder, planera helgen, gå en promenad, träna, göra sin mammamageträning, stoppa in nappar i små sovande munnar 711 gånger, ringa vännen, pussa på partnern, helst sexa till det också, det borde man ju och sen var klockan max och inget har egentligen kanske gjorts fullt ut och nu är klockan till och med mer än man vill innan man når kudden. Slutar dagen med en halvtimmes slöskitsurf på luren också för att man kan. Och så har man förlängt insomningstiden med en halvtimme till. Man har ju hört om det blå ljuset.

Att gå runt i en stressad känsla och oftast känna att man borde göra något annat än det man gör är inte så mindful och det är inte så hälsosamt. Livet har ibland en förmåga att gå i 280 utan att ge minsta sus om att stanna av. Det är så vacklande att inse att ens prioriteringar är lite huggna som stuckna och allt blir egentligen bara halvdant eftersom stressen över allt som inte är där hänger över mest jämt.

Jag tror inte att det är fem minuters träning på sängkanten som gör skillnaden i det stora hela. Jag tror att nyckel nummer ett är acceptans. Att våga se att det är ett jäkla mischmash av stress nu, att det inte är bra och det kommer inte att ändras av sig själv. Okej, och vad tusan gör man med det då? Nyckel nummer två kan vara att med ödmjuk ton säga till sig själv att det blir inte som jag tänker mig, jag hinner inte det jag vill och det blir inte bra. Något måste bort. Gå inte från en stress till en annan livet igenom. Ta bort grejer. Tyvärr är vi rätt snabba på att ta bort det som gör oss till sköna människor, typ träning, promenader, kramar, dejter, vänner osv. Men hur man än väljer att göra så tjänar man på att vara ödmjuk mot sig själv, stå för sitt val av prioritering istället för att bittert tänka på allt som inte blev av idag heller. Försök göra annorlunda imorgon. Bitterhet och stress är både osexigt och ohälsosamt i det långa loppet.

Mindfullnes är en knepig term kanske men man har sett att det är riktigt bra för hjärnan. Vi kan väl kalla det närvaro för enkelhetens skull. Det jag snurrar in i allt det här är att acceptera att man inte hinner allt, välj något i prioriteringarna och gör det som görs fullt närvarande. Lämna det bortvalda utan bitterhet.

God natt!