På onsdag är det dags för min TVT operation, som blev uppskjuten i september. Jag fick ju en tid dagen innan jag skulle flyga till Kanada på utbildning. Problemet är att man tydligen inte får flyga långt på 14 dagar efter ingreppet – något som den som bokade in mig på tiden inte visste om.
Men nu är det dags i alla fall. Det känns lite spänt och nervöst – tänk om det inte blir bra! Tänk om bandet sitter för hårt så jag inte kan kissa! Tänk om det inte läker? Tänk om det kommer att kännas när man har sex? Men många operationer blir bra så jag håller tummarna att även min blir det.
Evinnerlig planering innan löpning på kvällen
I veckan som gick tänkte jag än en gång på allt planerande när det gäller träning på kvällstid. Jag skulle springa en timme på Enskede IP tillsammans med mina barn och många andra vuxna och barn i Hammarby IF för att samla in pengar till deras ungdomsverksamhet. Loppet startade 18.30.
För min innebar det
* dricka sparsamt efter kl 12.00
* inget kaffe efter kl 14.00* ingen dricka alls efter kl 15.30 – jag kan ta en munfull men inte mer. Inte om jag vill kunna springa relativt obehindrat i alla fall.
* eftersom det är en massa andra människor där också så är det lika bra att ”preppa” med en stor tampong. Tampongen kan till en viss del ge stöd åt urinblåsan och urinröret. Allt som kan funka är välkommet.
* självklart väljer jag svarta tights i material som det inte syns på OM det skulle ske en olycka
* jag drack bara en klunk vatten när jag stannade och drack (jag var som vanligt törstig när jag startade springa), och jag stannade bara två gånger. Det är en så kort tid att man inte egentligen behöver extra vätska men eftersom jag startar lite urvätskad så kan det vara bra att fylla på lite i alla fall.
Gräns för hur fort jag kan springa
Löpningen gick bra! Jag sprang med mina barn så länge som de sprang. De enstaka varv som killarna vilade eller gick så sprang jag på lite snabbare själv. Jag kunde hålla 4.30 tempo men inte snabbare – där gick gränsen för att jag kunde känna mig trygg.
Som vanligt blev jag lite glad när det började regna de sista varven. OM något skulle hända så är tightsen redan blöta av regnet :). Men det var ingen oro denna gång – jag sprang i tempo som jag kunde kontrollera och jag hade kontroll på drickaintaget innan.
Tänk om jag en dag inte behöver tänka så mycket på allt det här. Eller i alla fall planera lite mindre. Tänk om jag kan starta löppass utan att vara törstig. Kanske det kan bidra till att minska risken att få kramp i vader och ben (som jag ofta får på exempelvis marathon då jag dricker mycket lite)? Det vore ju fantastiskt!
