Dethär med att vara sjuk har fått en helt ny dimension. Nu pratar jag ”vanliga” sjukdomar såsom förkylning, magsjuka, hosta, bihåleinflammation och migrän. Det är de jag har erfarenhet av hittills (tack och lov). Det går liksom inte att sjukanmäla sig från att vara mamma. Självklart kan min man hjälpa till då vi är två föräldrar som bor tillsammans (vid magsjukan var det fullkomligt nödvändigt!), men han måste jobba på dagarna och Lovina ropar på mig, hämtar mig och sover närmast mig (om jag är hemma vill säga, annars är pappa precis lika bra). Det var liksom ingen som berättade dethär om mammarollen, även om det kanske är en självklarhet, och inget jag reflekterade över alls innan (jag tänkte inte så mycket på att bajsa med en unge i knät eller runt fötterna heller men det är också ett faktum…). Att man liksom inte kan vara sjuk. Åtminstone inte bädda ner sig, vila, sova och kurera sig. Nu kommer man för alltid i andra hand. Vilket givetvis är helt okej och något som ingår i mammalivet, men usch så jobbigt det kan vara att försöka aktivera och ta hand om en snart 17 månader gammal tjej samtidigt som man helst av allt vill sitta i soffan med en stor kopp varm dryck och se på film. Eller sova. Bara få gå och lägga sig och sova. 

Det är klart att jag skulle kunna stänga in mig och inte öppna dörren. Låta R sova i hennes rum och ta nätterna och be honom stanna hemma från jobbet. Men så enkelt är det inte, inte för mig/oss iallafall! Så istället kämpar jag på, gör mitt bästa och tycker lite extra synd om mig själv istället. Jag är nämligen ruskigt förkyld (igen), med hemsk hosta och lock för öronen. Nu håller vi tummarna att jag slipper bihåleinflammation denhär gången (det var ju helt fruktansvärt!) och återhämtar mig snabbt, tycker nog ändå att det går åt rätt håll. Men, det har varit en lång vecka kan jag lova! 

Igårkväll fick även Lovina feber och natten har varit väldigt, väldigt lång med en ledsen liten tjej som ville dricka vatten många gånger (vilket givetvis var jättebra!) och ligga nära, nära när hon väl sov. 

Dessa sjukdomar under vintern alltså. Ibland känns det hopplöst. Men tack och lov att det ”bara” är förkylningar, även om det kan kännas överväldigande när man är mitt i det. Och det är faktiskt okej att vilja sjukanmäla sig med jämna mellanrum! 
Lite piggare var vi på morgonen iallafall och den lilla kulan, nu i vecka 28, fastnade äntligen på en icke selfie bild (med Lovina i magen fotade vi mot väggen varannan vecka…detta är första bilden på magen denna graviditet. Barn nummer två alltså…oj, oj…). 

(Inser när jag ser denna bild att det där med hållning, bärteknik och träning för ryggen och djupa magen står på schemat så fort jag är piggare igen!)