För att kunna springa på ett säkert sätt är det viktigt att ha kontroll på bäckenbottenområdet liksom den främre bukväggen/djup mage. Detta för att kunna ta hand om de krafter som uppkommer vid varje steg, liksom ge stöd till de inre organen.

När bukväggen är mycket uttöjd med låg kontroll på musklerna är det svårt att skapa ”stiffness” i området. Stiffness handlar om att effektivt kunna skapa en aktiv spänning så att krafter kan överföras från en punkt till en annan. Stiffness i det här fallet är alltså inte att man är stel och behöver töja musklerna. Tvärt om. Musklerna efter en graviditet är vanligen redan rejält uttöjda, liksom bukhinnan, vilket ger låg stiffness och svårighet att skapa stiffness. Vi behöver en viss grad av stiffness.

Varje gång du landar på en fot  när du springer så uppkommer det en ”stöt” eller kraft som träffar foten och benet. Kraften fortplantas uppåt via bäckengördeln och vidare till centrala gördeln eller core som det kallas (mage och rygg) och till resten av kroppen. Över magen och ryggen bör alltså kraften fördelas till båda kroppshalvorna. För att det ska ske en bra kraftfördelning i området behövs en viss stiffness/förmåga att skapa spänning.

Om bukhinnan och magens muskler är uttöjda och musklerna har låg förmåga att aktiveras med lätt spänning under längre tid (vid low threshold) – så som de behöver arbeta under tiden du springer – så blir det svårare att skapa en aktiv spänning/stiffness.

För att hantera krafterna under ett löppass krävs det att du (eller rättare sagt ditt nerv-/ muskelsystem) kan skapa den aktiva spänningen så länge som aktiviteten pågår.

Det samma gäller när man står upp och går i vardagen. Det krävs en viss stiffness/spänningsgrad i strukturerna i magen för att man ska kunna ha en balanserad hållning och orka lyfta sina barn, skjuta in stolen till bordet, städa leksaker… Om magen hänger oformlig utan förmåga till aktivering så påverkar det vanligen kraftöverföringen i magen/bålen så kraftöverföringen blir mindre effektiv.

Så när kan man börja springa? Den generella rekommendationen är att du bör vara uthållig och stark i dina bäckenbottenmuskler så du orkar hålla tätt, och du behöver ha kontroll på de djupare magmusklerna så du bra stöd på framsidan av kroppen under hela löpningen. När detta inträffar är individuellt och beror till stor del på hur din mage påverkades av graviditeten och förlossningen.

Men testa gärna dig själv i olika situationer. Eller ta hjälp av någon som kan testa dig. Det finns kunniga yrkespersoner med det här specialintresset inom olika grupper som sjukgymnast, tränare, naprapat. Du kan även söka hjälp hos våra cert MammaMagetränare som har någon profession som just sjukgymnast, naprapat, tränare, barnmorska. Dessutom har de specialutbildat sig inom detta område och de träffar många kvinnor (och män) regelbundet som de hjälper.

Under tiden du helammar ditt barn är vanligen halterna av hormonet relaxin fortsatt förhöjt. Det innebär en ytterligare ökad töjförmåga i de elastiska strukturerna som bukhinna, bindväv och ligament. Ta det alltså lugnare så länge du helammar och öka stegvis belastningen.

Mycket generellt säger man start löpning vid 6 månader som tidigast (lätt joggning i intervaller som stegvis ökar). Mycket vana löpare kan komma igång tidigare beroende på hur graviditet och förlossning förlöpt. Men som sagt, det är till stor del kontrollen i kroppen som bör avgöra.