Vad är en mammamage? Vad är en mammamage för dig? Har du en mammamage och vad gör den till det?

En mammamage är per definition en mage som är uttöjd efter graviditet och det kan göra att man har svårt att skapa en bra spänning i bålen för att effektivt kunna använda den till det den är till för. Magen kan kännas slapp och svag, den kan se gravid ut fortfarande, den kan kännas öm och den känns väldigt annorlunda än innan graviditet. Den kan också föranleda ett samspel av musklerna i bålen som inte är helt optimalt, där de yttre, kraftigare musklerna tar över arbetet som de inre musklerna egentligen ska göra, vilket i sin tur kan ge andra problem. En mammamage kan ha delade magmuskler (rectusdiastas) eller vara en odelad mage. En okontrollerad och djup diastas kan i sin tur ge problem med ryggen, svårt att hålla tätt eller ge besvär från tarmar. Det knöliga och fantastiska i allt detta är att det inte finns något rätt eller fel, det mesta beror på olika omständigheter och det är ingen mage som är den andra lik.

För mig är mammamage ett ord som klingar fint. Jag känner i djupet av mig att jag alltid kommer att ha en mammamage, jag kommer alltid att ha delat min mage med mina två barn och det gör den både till en mammamage och en skrytsam kroppsdel. Jag är stolt över att ha en mammamage. Däremot önskar jag inte en problemmage. Just nu har jag en del besvär som förknippas med just mammamage och den här problemmagen vill jag ta farväl av snart. Med en liten bebis som jag haft det senaste året så har det gått upp och ner med att ta hand om magen, skrev ett inlägg om det tidigare,  Jag har en diastas

Ett år är en tid jag tycker att man ska ge sin kropp efter förlossningen. Ett år av omsorg av den kropp som burit, fött och läker efter ett barn (eller flera barn). Det är en förhållandevis kort tid, sett över hela livet, det är en tid att ge tillbaka till kroppen och det är en tid att bygga upp det som ska stå pall i resten av livet. Kroppen ska vårdas, den ska vara ens tempel hela livet. Att springa förbi det som upplevs svårt, tråkigt eller långsamt kommer att kunna ge problem i framtiden. Sagt och gjort, jag har gett kroppen ett år och jag har haft en slags parallell med både djup kontrollträning och en del nedslitning av magen. Jag har en diastas och den har jag god koll på, men inte full kontroll. Jag upplever att jag har en bra synk mellan bäckenbotten, andning och djupa magen under naveln, jag kan hitta den aktiveringen i alla lägen och positioner. Men det finns några problem som inte blir bättre trots envist arbete. Området ovanför naveln får jag kämpa mycket för att hitta en bra, stark och uthållig aktivering. Det är som att något stör där och det känns svagt och djupt. När jag påfrestat extra mycket med tyngre träning så får jag magont just där. Jag har också med tiden fått mer generellt magont, varje dag i princip, som magknip och irriterande tarmar, därtill en ballongmage och en väldig ömhet i magen. Kan skrika högt när barnen attackerar mig med slag över magen utan att vara beredd (attackerna sker på bus och skoj förstås).

För mig så finns det flera saker jag kan tänka mig som orsaker till att jag inte blir så stark som jag borde, av den träning jag gör. Ett år efter förlossning med väl avvägd och utförd träning och rehab, då är det dags att sålla och kolla upp tycker jag. Det första jag ska göra är att få en läkarkoll av min främre bukvägg, kolla om bukhinnan är hel eller om det kan finnas ett litet bråck. Det skulle kunna förklara en del av mina besvär. Jag har fått tid för ultraljud och efter det får vi se. Om det visar sig vara ett bråck så tar jag det då. Om det visar på en hel bukvägg så har jag en utgångspunkt och kommer att följa upp det med ett besök hos drottningen av mammamage, Katarina Woxnerud. It’s a plan.

Den här resan tänkte jag hålla öppen och skriva om. Jag vill poängtera, nu och i framtiden, att det handlar om mig. Min kropp, mina förutsättningar och mina mål. Det går inte att jämföra sig rakt av. Det kan istället vara ett litet ledljus till andra som famlar om vilka vägar man kan gå och en påminnelse om att kroppen är värd att lyssnas på.

Så, ultraljud om tio dagar, ska bli spännande.

Har du en mammamage? På vilket sätt?