Appropå vår första lucka i julkalendern, det här med att äta för belöning och inte med sitt förnuft… Alltför ofta låter vi vår mun och tunga avgöra när och vad vi stoppar i oss. Det är inte konstigt – egentligen!
Om man tittar på hur det ser ut från tiden som nyfödd, så är det första vi gör för att trösta att stoppa något i munnen, bröstet/nappflaska/napp/tumme. Sen övergår det till att ge mat vid signaler på att barnet inte är tillfredsställt. Om vi tillägger att smakerna på det som erbjuds ofta är sött – bröstmjölk, fruktpuré osv är det ju inte alls konstigt att vi som vuxna vill stilla våra känslor med något sött!
Det krävs alltså medvetenhet, vilja och envishet för att bryta mönstret! Jag vet vad jag och min kropp mår bra av att äta, men när jag väl låter ”sockermonstret” vakna har jag såå svårt att stå emot, för munnen och lättjan är starkare än mitt förnuft!
