logo
MammaMage
logo
  • HJEM
  • För Mammor
    • Hva er MammaMage?
      • Hvordan trene etter fødsel?
      • Om Magemusklene
    • Appen
      • Introduksjon
      • Sagt om Appen
      • iTunes
      • Google Play
      • AppTeamet
    • Webbshop
  • Mamma Akademin
    • Cert. MammaMagetrener
    • Fordypningskurs og basiskurs
  • MamatummyDay
  • Blogg
  • Kontakt
    • Kontakt Formulär
    • Finn din cert. MammaMagetrener
    • MammaMages historie
Prev
0
Status 14 dagar efter förlossningen
10 juli 2015
Next
2
Varför mäta diastaser som vi gör?
26 juli 2015
jul 17, 2015 by Gabriella Varas in I vardagen

Hej!

För exakt 3 veckor sedan så kom min andra son till världen och här kommer en liten redogörelse för hur förlossningen gick till:

Natten till torsdagen 25/6 så gick slemproppen vid ett av nattens toalettbesök och då fick jag svårt att sova mer den natten. Sist gång gick både slempropp och vatten samtidigt, men nu var det bara slemproppen, eller? Jag blev osäker och började googla runt mitt i natten. Jag kände inte av några värkar och efter en kontroll på BB Sophia på torsdag kväll 26/7 (ca kl 19.30) så fastställdes det att vattnet INTE hade gått och vi fick åka hem igen. Exakt två timmar efter det så gick vattnet när jag skulle resa mig upp ur soffan. Det kändes som en liten vattenballong som brast. Men återigen blev jag osäker, det var ju inte såå mycket vatten? Kommer ihåg att det sist gång kändes som att det forsade vatten mellan mina ben, men denna gång var det inte så. Inte förrän kl 21.30, när vi hade lagt oss och börjat kolla på ett avsnitt av OITNB. Då plötsligt börjar det forsa vatten OCH jag börjar känna av värkar. Sist gång började jag inte känna av värkarna förrän vi valde att åka in mot förlossningen, och då var jag 6 cm öppen. Fick rådet av min barnmorska att denna gång åka in tidigare, då det denna gång kunde gå ännu snabbare än sist gång (vi hann vara inne på BB 2,5 timme första gången) och jag kände inte för att föda hemma…

Så ca kl 23 åkte vi in mot BB Sophia och blev visade till ”vårt” rum. Vi fick träffa barnmorskan som skulle ta hand om oss och när hon kollar hur öppen jag är så säger hon ”1 cm”. 1 cm?! 1 cm öppen och jag känner redan av värkarna så här?! Vi fick som tur var stanna kvar ändå, så hon fick mitt förlossningsbrev och jag och sambon började profylaxandas när varje värk kom. Barnmorskan vi fick hade jobbat i ca 30 år som barnmorska, och vi fick även en undersköterska som jobbade ihop med barnmorskan hela natten med oss. Barnmorskan kollar hur öppen jag är ca en gång i timmen och kl 04 gör barnmorskan ännu en koll för att se hur öppen jag är. Svaret blir 4 cm. 4cm?! Men kom igen, tänkte jag. 4 cm öppen och värkarna börjar bli riktigt jobbiga. Skall jag kanske be om smärtstillande ändå? Då fick jag testa ett varmt bad som barnmorskan gjorde iordning. Här nedan ser ni badkaret som finns i varje förlossningsrum på BB Sophia.

20150626_000103 Så mitt i natten tog jag mig ett varmt bad som var väldigt skönt, men jag insåg att värkarna stannade upp i det varma vattnet och sedan började jag frysa så att föda i vatten var inget alternativ efter det. Jag testade även akupunktur som smärtlindring men vet inte om det gav så mycket egentligen. Det som hjälpte var dock att jag stod upp och tog värkarna (jag stod upp generellt och gick runt i rummet)samtidigt som min sambo fick jobba hårt med bäckenpress d v s varje gång jag kände att en värk var på gång så fick han pressa ihop mitt bäcken med sina händer allt vad han hade. Jag ”hängde” även i en lian (se bilden här under) när varje värk kom, vilket kändes väldigt skönt.20150626_000117

Det, tillsammans med andningen var den smärtlindring jag använde mig av. Kl 04 kände jag mig ganska trött och då föreslog min barnmorska att jag kunde få en milkshake med glass om jag ville…Eh, jo tack, det ville jag! 🙂  Från kl 04, när jag var öppen 4 cm tills klockan blev 05.30 så var jag plötsligt 10 cm öppen och redo att föda. Barnmorskan, undersköterskan och min sambo jobbade med att få mig att slappna av, lägga varma handdukar mot mitt underliv och guida mig i profylaxandningen. Det såg länge ut som att jag skulle föda stående mot ett gåbord, men när det väl började ”trycka på” så gjorde barnmorskan och undersköterskan iordning en saccosäck på golvet med en matta under och plötsligt var jag på golvet och födde barn på alla fyra.

Barnmorskan guidade mig hela tiden och sa när jag skulle trycka på, och när jag skulle stanna upp. Efter något som kändes som en evighet (15 min känds som flera timmar eftersom jag var så trött just då) så lyckades jag krysta ut min son. En välskapt liten pojke som vägde över 3 kilo trots att han kom ut i vecka 36+6 (jag hade räknat fel på veckorna visade det sig..).

Att föda barn är verkligen en häftig upplevelse och jag blir förvånad och tacksam över vad min kropp klarar av. Nu har det gått tre veckor och kroppen börjar kännas ”som vanligt”. Första veckan kändes det dock som att någon kört över mig och jag hade ont överallt. Har inte haft sådan träningsvärk, som jag hade direkt efter förlossningen, på väldigt länge men med tanke på hur hårt jag jobbade den natten så var det inte så konstigt.

Summa summarum: Jag födde inte i vatten som jag önskade, men jag fick en fantastisk upplevelse av min förlossning tack vare den mycket kompetenta barnmorskan och den undersköterska som fanns tillgänglig under exakt hela förlossningen. Att jag inte tog något smärtstillande beror främst på att jag har hög smärttröskel d v s när jag väl känner av smärtan så är det liksom redan för sent att ta något smärtstillande+ att jag mentalt förberett mig på att ”ta emot” och fokusera på var smärtan känns så att jag skall kunna slappna av mitt i all värk. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont att föda utan smärtstillande, men det är en snabbt övergående smärta+ att det är häftigt att verkligen KÄNNA exakt hur mycket smärta man faktiskt kan kontrollera, bara med hjälp av andningen.

Annars så, jo, jag bajsade på mig nr det väl började ”trycka på” där bak under förlossningen men har t o m kunnat skratta åt eländet med sambon. Jag minns bara att jag stod upp mot gåbordet och sa: ”Det känns som att jag skall bajsa på mig” och barnmorskan stod bakom mig och bara ”Ja men jag torkar dig och gör rent, ingen fara” med världens lugnaste röst. Och ja, jag fick hemorrojder av att trycka på så mycket och första veckan efter förlossningen så kunde jag knappt identifiera var mitt bajshål fanns. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva operera bort dem osv men hör och häpna, så här 3 veckor efter så har de flesta gått tillbaka av sig själva 🙂

Så, hoppas att jag bjudit på lite skratt genom denna berättelse och att ni som snart skall föda känner er peppade inför denna magiska händelse.

Nu skall jag amma min son för 100e gången idag, trevlig helg på er!

Tweet
Share
0
Recommend
Share
Tagged in
Leave a reply

Klicka här för att avbryta svar.

Recent comments

  • […] Initiativet Mamatummy day – mammamagens dag – startades av träningsprofilen Katarina Wo...

    Mammorna hyllar sina kroppar efter graviditeten – se bilderna här | ELLE on MAMATUMMY DAY

    april 26, 2017

  • […] Initiativet Mamatummy day – mammamagens dag – startades av träningsprofilen Katarina Wo...

    Mammorna hyllar sina kroppar efter graviditeten – se bilderna här! | Femina on MAMATUMMY DAY

    april 25, 2017

  • Jag haft lätta förlossningar och inga problem efteråt. Så tacksam för det är. Men det betyder j...

    Lis Bruhn-Linder on Vi gör gemensam sak med FödelseVrålet och Våga Vägra

    april 21, 2017

Tags

AbHealer Cert MammaMageTränare decemberkalender diastas du ska inte kissa på dig graviditet Helhetshälsa inkontinens mamatummy day MammaGravid MammaMage operation träna utbildning utlottning
Tweet
Share
© MammaMage 2018 //  privacy policy
logo

Cookies

Denne nettsiden bruker cookies for å gi deg en bedre opplevelse. Les mer