Hej!

För exakt 3 veckor sedan så kom min andra son till världen och här kommer en liten redogörelse för hur förlossningen gick till:

Natten till torsdagen 25/6 så gick slemproppen vid ett av nattens toalettbesök och då fick jag svårt att sova mer den natten. Sist gång gick både slempropp och vatten samtidigt, men nu var det bara slemproppen, eller? Jag blev osäker och började googla runt mitt i natten. Jag kände inte av några värkar och efter en kontroll på BB Sophia på torsdag kväll 26/7 (ca kl 19.30) så fastställdes det att vattnet INTE hade gått och vi fick åka hem igen. Exakt två timmar efter det så gick vattnet när jag skulle resa mig upp ur soffan. Det kändes som en liten vattenballong som brast. Men återigen blev jag osäker, det var ju inte såå mycket vatten? Kommer ihåg att det sist gång kändes som att det forsade vatten mellan mina ben, men denna gång var det inte så. Inte förrän kl 21.30, när vi hade lagt oss och börjat kolla på ett avsnitt av OITNB. Då plötsligt börjar det forsa vatten OCH jag börjar känna av värkar. Sist gång började jag inte känna av värkarna förrän vi valde att åka in mot förlossningen, och då var jag 6 cm öppen. Fick rådet av min barnmorska att denna gång åka in tidigare, då det denna gång kunde gå ännu snabbare än sist gång (vi hann vara inne på BB 2,5 timme första gången) och jag kände inte för att föda hemma…

Så ca kl 23 åkte vi in mot BB Sophia och blev visade till ”vårt” rum. Vi fick träffa barnmorskan som skulle ta hand om oss och när hon kollar hur öppen jag är så säger hon ”1 cm”. 1 cm?! 1 cm öppen och jag känner redan av värkarna så här?! Vi fick som tur var stanna kvar ändå, så hon fick mitt förlossningsbrev och jag och sambon började profylaxandas när varje värk kom. Barnmorskan vi fick hade jobbat i ca 30 år som barnmorska, och vi fick även en undersköterska som jobbade ihop med barnmorskan hela natten med oss. Barnmorskan kollar hur öppen jag är ca en gång i timmen och kl 04 gör barnmorskan ännu en koll för att se hur öppen jag är. Svaret blir 4 cm. 4cm?! Men kom igen, tänkte jag. 4 cm öppen och värkarna börjar bli riktigt jobbiga. Skall jag kanske be om smärtstillande ändå? Då fick jag testa ett varmt bad som barnmorskan gjorde iordning. Här nedan ser ni badkaret som finns i varje förlossningsrum på BB Sophia.

Så mitt i natten tog jag mig ett varmt bad som var väldigt skönt, men jag insåg att värkarna stannade upp i det varma vattnet och sedan började jag frysa så att föda i vatten var inget alternativ efter det. Jag testade även akupunktur som smärtlindring men vet inte om det gav så mycket egentligen. Det som hjälpte var dock att jag stod upp och tog värkarna (jag stod upp generellt och gick runt i rummet)samtidigt som min sambo fick jobba hårt med bäckenpress d v s varje gång jag kände att en värk var på gång så fick han pressa ihop mitt bäcken med sina händer allt vad han hade. Jag ”hängde” även i en lian (se bilden här under) när varje värk kom, vilket kändes väldigt skönt.

Det, tillsammans med andningen var den smärtlindring jag använde mig av. Kl 04 kände jag mig ganska trött och då föreslog min barnmorska att jag kunde få en milkshake med glass om jag ville…Eh, jo tack, det ville jag! 🙂  Från kl 04, när jag var öppen 4 cm tills klockan blev 05.30 så var jag plötsligt 10 cm öppen och redo att föda. Barnmorskan, undersköterskan och min sambo jobbade med att få mig att slappna av, lägga varma handdukar mot mitt underliv och guida mig i profylaxandningen. Det såg länge ut som att jag skulle föda stående mot ett gåbord, men när det väl började ”trycka på” så gjorde barnmorskan och undersköterskan iordning en saccosäck på golvet med en matta under och plötsligt var jag på golvet och födde barn på alla fyra.

Barnmorskan guidade mig hela tiden och sa när jag skulle trycka på, och när jag skulle stanna upp. Efter något som kändes som en evighet (15 min känds som flera timmar eftersom jag var så trött just då) så lyckades jag krysta ut min son. En välskapt liten pojke som vägde över 3 kilo trots att han kom ut i vecka 36+6 (jag hade räknat fel på veckorna visade det sig..).

Att föda barn är verkligen en häftig upplevelse och jag blir förvånad och tacksam över vad min kropp klarar av. Nu har det gått tre veckor och kroppen börjar kännas ”som vanligt”. Första veckan kändes det dock som att någon kört över mig och jag hade ont överallt. Har inte haft sådan träningsvärk, som jag hade direkt efter förlossningen, på väldigt länge men med tanke på hur hårt jag jobbade den natten så var det inte så konstigt.

Summa summarum: Jag födde inte i vatten som jag önskade, men jag fick en fantastisk upplevelse av min förlossning tack vare den mycket kompetenta barnmorskan och den undersköterska som fanns tillgänglig under exakt hela förlossningen. Att jag inte tog något smärtstillande beror främst på att jag har hög smärttröskel d v s när jag väl känner av smärtan så är det liksom redan för sent att ta något smärtstillande+ att jag mentalt förberett mig på att ”ta emot” och fokusera på var smärtan känns så att jag skall kunna slappna av mitt i all värk. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde ont att föda utan smärtstillande, men det är en snabbt övergående smärta+ att det är häftigt att verkligen KÄNNA exakt hur mycket smärta man faktiskt kan kontrollera, bara med hjälp av andningen.

Annars så, jo, jag bajsade på mig nr det väl började ”trycka på” där bak under förlossningen men har t o m kunnat skratta åt eländet med sambon. Jag minns bara att jag stod upp mot gåbordet och sa: ”Det känns som att jag skall bajsa på mig” och barnmorskan stod bakom mig och bara ”Ja men jag torkar dig och gör rent, ingen fara” med världens lugnaste röst. Och ja, jag fick hemorrojder av att trycka på så mycket och första veckan efter förlossningen så kunde jag knappt identifiera var mitt bajshål fanns. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva operera bort dem osv men hör och häpna, så här 3 veckor efter så har de flesta gått tillbaka av sig själva 🙂

Så, hoppas att jag bjudit på lite skratt genom denna berättelse och att ni som snart skall föda känner er peppade inför denna magiska händelse.

Nu skall jag amma min son för 100e gången idag, trevlig helg på er!