Nu har jag gjort mitt ultraljud av bukväggen och det fanns ett litet navelbråck. Det var väldigt litet dock men jag har ändå min egna fundering om huruvida något stör det mekaniska arbetet eller nervimpulserna eftersom jag har svårt att bli så bra i min djupa kontroll som jag borde. Jag har ju än så länge bara pratat med röntgenläkaren som gjorde undersökningen och får vänta in en tid hos en kirurg för en mer utförlig diskussion.
Jag kände så tydligt i mötet med röntgenläkaren att han ansåg att mina besvär var något som kommer med barnafödande och han ryckte lite nonchalant på axlarna när jag beskrev hur magen kändes. ”Oj, du verkar insatt” ”eh ja, det är min kropp vi pratar om…?!” Jag bad honom också mäta avståndet på min delning ”är det viktigt?” Undrade han. Jag förklarade att jag inte tror att själva bredden just kanske är så viktig men att jag ändå är nyfiken, hur brett är det mellan mina raka magmuskler när jag ligger avslappnat på rygg. Det var cirka 2 cm. Ingen anmärkningsvärd delning så men som ni kanske läst innan så är just bredden inte det väsentliga i de flesta fall, utan funktion först och främst. Min funktion är inte så bra som jag tycker att den borde vara och det beror då troligen inte på någon större bredd utan något annat.
Nu väntar en väntan på tid hos kirurg. Förhoppningsvis får jag möta en person som är intresserad av bålens funktion i stort och inte bara ser ett litet hål som inte ”behöver” åtgärdas. Jag skulle så gärna vilja föra en diskussion med en kunnig doktor som har en vilja att lära sig och förstå, det räcker långt för mig. Jag kan knappt föreställa mig hur det här vårdbemötandet känns när man inte är varken sjukvårdskunnig eller har bra koll på anatomin och hur man kan förvänta sig att kroppen ska fungera. All cred till er kvinnor som kämpar i motvind! Ni kämpar för oss all och tillsammans är vi starka.
Jag som jobbar på en vårdcentral försöker verkligen synliggöra det här med mammamagar för mina kollegor. Många visar ett verkligt intresse och det är så kul!
Trevlig helg! Kram
