Nu är jag trött.
* 11 år av knipövningar.
* Att ständigt tänka på vad jag dricker och när för att överhuvudtaget kunna löpträna.
* På att alltid starta mina löppass (liksom lopp) undervätskad och törstig för att minimera risken att kissa på mig
* På att ofta vara tröttare i knipmusklerna än konditionen efter snabbare löppass
* Att inte kunna springa så snabbt och länge som jag vill och kan – utan måste stanna för att inte ”det där inne” ska trycka ned mot underlivet.
Jag har knipt och knipt och knipt. Jag har tränat med egen kropp, med knipkulor och fått kontrollerat att jag gör rätt. Jag har styrkan och uthålligheten i musklerna. Men det funkar ändå inte! Något annat har gett med sig högre upp i systemet – och då hjälper inte knipövningar till slut hur som helst.
I övermorgon är det dags för mig – att slutligen göra en operation för att stödja urinröret (tvt). Det känns lite läskigt – tänk om bandet skaver, tänk om det blir komplikationer, tänk om det inte läker som det ska och det blir problem längre fram…
Foto från sidan www.dr-schwind.de som även opererar inkontinens Tyskland.
En annan sak som inte är så bra är att jag åker till Kanada på min sista del av utbildningen med Diane Lee, dagen efter operationen. Jag frågade om det här när operationstiden bokades och de sa att det inte finns några problem med det. Men ju mer jag läser på desto mer funderar jag på om det är så smart. Men men, nu är det gjort. Och om jag bokar av operationen nu tar det några månader innan nästa möjliga tillfälle – och jag vill ha det gjort nu. Och kursen går när den går. Bara inga komplikationer tillstöter så ska det vara grönt.
Jag kommer att skriva lite om detta ämne här eftersom det är så vanligt med dessa problem, och att det fortfarande känns ”skämmigt”. Det är som ett tecken på att man misslyckats med sin knipträning. Fast orsakerna kan vara skador längre upp som inte kan påverkas av knipträning. Jag ska verkligen göra mitt bästa att uppdatera regelbundet – det ligger inte helt naturligt för mig att leva mitt liv via en blogg och skriva allt som händer direkt, men det här är ett så viktigt ämne att jag ska göra mitt bästa (kring denna fråga). Så titta in med jämna mellanrum om du vill läsa. Jag kommer även att skriva om detta på min andra blogg Fab50.se eftersom det är så vanligt med problem med ökad ålder.
/Katarina Woxnerud
Ska bli spännande att få följa. Glad att du delar med dig. Önskar, önskar, önskar att vi kan prata med om ämnet öppet för att fler ska få insikt och förståelse. Allt som har med snippan och kiss och bajs och egentligen kroppen efter förlossning är så himla tabu och jag vill hemskt gärna vara en motpol till det och prata öppet. Glad att du också gör det.
Lycka till med operationen, resan och utbildningen. Du inspirerar!
Kram!
Tack! Ja, visst är det trist att det är såna tabun och skuldbelägganden.
Hoppas allt går bra för dig Katarina! Jag har själv gjort en TVT-op och är supernöjd med resultatet. Springer, hoppar, nyser och skrattar numera utan minsta läckage! Livskvalitet för mig! När jag berättar om denna op är det nästan ingen som hört talas om den! Jag gör mitt bästa för att vara öppen och berätta om detta alternativ, vi ska inte behöva gå och skämmas för ett urinläckage!
Ang det där med dina planer dagen efter op… Mitt band satt tyvärr lite för tight efter op vilket resulterade i en ny op dagen efter… 😉 Hur som, ta hand om dig och din kropp efteråt.
Hälsn Å
Tack! Ja många verkar ovetande om att det finns möjligheter om knipövningarna inte räcker hela vägen.
Härligt att höra att du är så nöjd!
Oj då, får hoppas jag har bättre tur så jag slipper en andra operation och kan åka iväg…
Ja jag håller med, bort med skäms-stämpeln! Jag har gått i det tysta i flera år, och anpassat mitt liv efter det faktum att jag läcker vid ansträngning. Hittat på massa ursäkter inför kollegor och vänner om varför jag inte tex löptränar.
Gick till uroterapeut för två år sedan och fick övningar som jag utfört. Utan resultat, och lade skulden på mig själv om att jag nog inte knipit tillräckligt mycket iallafall. Fick totalt nog för några veckor sedan då jag var ute och sprang med en vän och det bara rann.. :/ Besökte St. Görans och blev verkligen lyssnad på, vilket resulterade i att jag också ska göra operation nästa vecka. Såå glad!! 🙂 Nämnt detta för flera i min omgivning, och upptäcker det tragiska i att många, som jag, har anpassat sina aktiviteter utifrån att de också läcker. Inte ok och inte acceptabelt..!
Lycka till med din operation när den väl blir av 🙂
Hej Carolina!
Usch, visst är det hemskt att känna att man inte har någon kontroll. Det går liksom bara inte. Och vad glad jag blir för din skull!
Visst är det konstigt att vi går omkring tysta och ofta skuldbelägger oss själva. Men kommer man till urogyn eller liknande så brukar de vara mycket förstående och kan titta på problemen utifrån vad som kan behöva göras. Stort lycka till till dig! Själv har jag en tid 5/10, men ska se om jag kan få något tidigare återbud. Nu är jag inställd på att göra operationen och det känns mest som en lång väntan.
Tack så jättemycket! 🙂
Håller tummarna att du får ett återbud. Och om inte, så hoppas jag att väntan ändå blir uthärdlig. Tror det enda rätta är att försöka koppla ur väntan, och ta dag för dag. Rätt som det är så är du framme 🙂